Aktuellt

Kyrkan lever i våra kroppar

2020-02-17

Predikan av Annafia Trollbäck, 16 februari, Sexagesima

Föreställ dig att du står i ett varmt rum, nästan 40 grader. Tillsammans med trettio andra. Ni står på var sin matta. Ni rör er till en lärares instruktioner. Och andas långsamt. För varje pose töms huvudet på aktiva tankar. Tankar som rinner bort med all svett som bildas i värmen och av kroppens ansträngning. Efter sista posen får du ligga ned på mattan, stänga ögonen och vila. Så kan ett yogapass vara. Kroppen, själen och anden, töms och fylls på nytt. Vad har yoga med reformationsdagen att göra, kanske ni undrar? Mer än vad man kan tro…

Guds ord är levande och verksamt… Står det i episteltexten. Guds ord är levande. Och verksamt: aktivt, rörligt. Med sitt ord, sitt logos, skapar Gud världen. Gud är logos och logos blir kött, blir människa, i Jesus. Guds ord är levande och verksamt.

Guds ord är inte (enbart) uttalade ord, skrivna ord, tänkta ord. Guds ord handlar nog inte ens om språk så som vi tänker oss det. Guds ord omfattar alla aspekter av liv, alla variationer av skapelsen. Guds ord är redskapet för Guds kreativa energi/funktion. Gud skapar med sitt levande ord.

Det står i episteltexten att Guds ord tränger genom …själ, ande, led och märg… Guds ord omfattar hela varelsen människa: kropp, själ och ande. I det antika Grekland, och det tankeparadigm som präglade Jesus tid och bibelns tillkomsttid, såg man kropp, själ och ande: soma, psyche och pneuma, som en sammantvinnad enhet. De tre utgjorde människan. Och i denna, vår mänskliga helhet: själ, ande OCH kropp, finns Gud, levande och verksam.

Gud bor inte i vår hjärna och i vårt intellekt, utan i hela vårt väsen, i våra kroppar, i vår själ, i vår ande. Men eftersom vi lever i en tid och i ett samhälle där intellektet premieras framför kroppen är det kanske lättare att tänka på Gud än att känna Gud.

På många sätt har vi, som samhälle, stängt kroppen ute/stängt av den/trängt undan den. Kroppar får ta plats om de är vältränade, friska och passar normerna för hur en kropp ska se ut. Annars är de en börda, något negativt, något obehagligt och sjukt. Vi har, på flera sätt, separerat intellekt från kropp, glömt att de hänger ihop. Då har vi också slutat känna den boning som vår själ och vår ande bor i. Det är som vore den (kroppen) ett skal vi använder, men tror att vi inte är beroende av. Så är det ju inte. Vi behöver vår kropp, vi är vår kropp. Själ, ande OCH kropp hänger ihop. Guds ord är levande och verksamt i hela vår varelse.

Ändå utvecklades det, i den kristna traditionen, en negativ syn på kroppen där den är underställd, mindre värd intellektet. Det står på flera ställen i NT att ”köttet” är något dåligt. I ev. texten säger Jesus själv: Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. Så hur ska vi förstå det? Köttet är väl kroppen, eller…? Det är inte så enkelt: ”Köttet”, är en benämning för det förvända och själviska i människan. Det, i oss, som handlar utifrån egot. Det i oss som handlar utan Gud. Kroppen däremot är nödvändig för att vi ska kunna leva ut, tron, det Gud vill med oss.

Martin Luther pratade om att ha ”Ordet i centrum”. Han sa det mot bakgrund av kyrkans förfall i makt- och ekonomiskt missbruk, med visionen att reformera kyrkan till något mer äkta och ursprungligt. Ordet/logos/Gud, som är levande och verksam i kropp, själv och ande – skulle vara i centrum. När jag ser på svår lutherska kyrka har ”Ordet i centrum” fått stor betydelse för talat, tänkt och skrivet ord, men inte lika mycket för ord i kroppen. Jag ser också att det präglar vår religiositet och oss som andliga varelser – att det är svårt att få med kroppen. Jag tror att vi behöver bli mer en kroppens kyrka, också. Guds Ord lever i dig och i mig, i våra kroppar: i märgen, i lederna, i benen, i musklerna, i nervbanorna, synapserna, öronsnäckorna, i blodet, i varje cell. Guds ord lever i och genom din själ, i din ande och i din kropp.

Martin Luther var gift, hade många barn, tyckte om att äta gott, dricka gott, sjunga, diskutera. För mig är det att leva med kroppen. Jag tror inte Luther ville ha en kyrka som vi har i huvudet, utan en kyrka som lever i våra kroppar. En kyrka där Guds ord är levande och verksamt i hela vår varelse.

Så, jag ska återvända till yogan… Yoga i kyrkan har blivit en riksnyhet här i veckan. I Skarpnäcks församling har man blivit tvungen att sluta med den yogagrupp som haft 100-tals besökare varje månad, efter hot. Det här har dragit igång en diskussion om yogans vara eller inte vara i kyrkan.

Många säger att det är outhärdligt med yoga i kyrkan, att det inte hör hemma här. Att det tillhör en annan religiös tradition och att vi inte är en religiös allmänning.

Många av de som hörde Jesus tala, tyckte att han hädade mot den religiösa traditionen (och Gud) när han sa: Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva (Joh. 6:51-52. Han beskriver det som ska bli vår heligaste handling, nattvarden. Det är outhärdligt, det han säger, sa de. Vem står ut med att höra honom?

Att fira gudstjänst är att utöva en andlig praktik. Att utöva yoga är en annan slags andlig praktik. Jag likställer inte nattvarden och yoga utan menar att när vi närmar oss det gudomliga gör vi det på olika sätt. Vi behöver använda våra olika sinnen, vår själ, ande och kropp för att sätta oss i andlig förbindelse och känna kontakt med Gud. Det ena utesluter väl inte det andra? Jesus frågade sina lärjungar: Får det här er att vackla? Får yoga i kyrkan oss att vackla i vår tro? Är det farligt att röra på kroppen i kyrkan? Att vi låter Guds levande ord strömma genom kroppen när vi sträcker oss i olika riktningar och slappnar av, vänder vårt fokus inåt och på så sätt öppnar en kanal mot Gud – det kan väl inte vara ett hot mot något i vår tradition?

Jesus öppnade upp något hos många han mötte: en kanal, en förbindelse med Gud de inte tidigare känt eller visste fanns. Jesus gjorde Gud tillgänglig och han ville skapa kontakt mellan Gud och oss. Det vill väl vi också göra? Visa att Gud är tillgänglig och nära. Att Guds ord, är verksamt och levande: i oss, mellan oss, i själ, ande och kropp.

Annafia Trollbäck, präst