Aktuellt

Predikan på julnatten

2018-12-24

Det är bara den som har gått vilse som kan hitta gläntan.

Denna julnatt är det ljuset över julkrubban som är både en mycket väntad och oväntad glänta. Julen är så förutsägbar, den bygger på traditioner om att det ska vara på ett visst sätt och samtidigt kan det kännas som om vi gått vilse bland stjärnor, glitter och lampor som vi hänger upp för att skingra mörkret. Vad är det vi firar och för vems skull?

Det är bara den som gått vilse som kan hitta gläntan. Och det ger oss hopp i natt när ljuset lyser som starkast över ett nyfött barn i en krubba i Betlehem.

Vi kan bara ana vad som kan ha uppfyllt Marias tankar den där kvällen i Betlehem. Hennes oro inför förlossningen, på resa, långt borta från hem och trygghet medan värkarna kommer allt tätare. Och så hemligheten, den som hon delar med Gud och med Josef, men som i offentligheten är något skamligt. Ja Josef, den unga mannen vid hennes sida, vad känner han? Och vad ska han tro om allt som skett den senaste tiden? Kommer han att klara av att bli världshistoriens främsta bonuspappa och vad kommer det att få för konsekvenser?

Eller tänker de som varje blivande förälder tänker: Hur skall mitt barn klara av att växa upp i en värld där det finns så mycket att oroa sig över och där det kan vara så svårt att leva?

”Var inte rädda” är en hälsning som återkommer i berättelsen om den första julen. Det är änglarna som framträder med budskap från Gud till herdarna, till Maria, till Josef och inte minst oss i natt. Var inte rädda!

Maria vågar lita på det och låter det bära henne genom familjens oro och besvikelse, förbi folkets viskande och föraktfulla blickar, ända till Betlehem, där hon skall föda ett barn i ett smutsigt stall. Onda krafter hotar dem. Redan vid födseln är Jesus hotat till livet. Ett värnlöst spädbarn blir ett hot för en maktgalen kung. Så stort att han låter sina soldater mörda alla små pojkar i Betlehemstrakten. Det är som om ondskans alla makter står upp mot Guds son redan från första stund. Maria och Josef måste fly ut i öknen med sitt nyfödda barn. Ett människoliv betydde nästan ingenting den gången heller.

Fast mitt i oron och ångesten, mellan värkarna måste Maria ha vetat att Gud ville något mycket större och speciellt med detta barn.

Att Gud blev människa mitt ibland oss som det mest sårbara, fattiga och mest föraktade är julens stora och ofattbara mysterium. Gud bryter igenom alla givna strukturer och möter oss i ett litet barn, inte i det storståtliga, inte i det fullständigt överväldigande, inte i det som alla längtar efter, inte i makten, inte i det starka, utan i ett värnlöst litet, litet barn. Gud går motströms.

Var inte rädda! Ekar budskapet i natt, från änglarna, till maria och Josef och till oss! Gud övergav inte Maria i hennes nöd, och kommer inte heller att överge oss. Barnet i stallet är det stora ljus som strålar fram över dem som bor i mörkrets land, barnet i stallet är den glänta som öppnar sig i vilsenheten, han som skådades av änglarna, vann tro i världen och som segrade över döden själv. Guds egen Messias. Världens frälsare. Den uppståndne. Han står på vår sida i kampen mot alla destuktiva krafter.

Den tron är vår trygghet i en osäker värld. Gud håller sin skyddande varma hand över sin skapelse. Den Maria som vi möter i julevangeliet, ger ord åt mysteriet. Att vi får se Guds avbild i det mest utlämnade och mest fulländade av allt skapat. I miraklet. Ett nyfött barn.

/Helena Forsberg, kyrkoherde