Vigselrätt/vigselskyldighet för Svenska kyrkan

Den 1 maj 2009 ändrades svensk äktenskapslagstiftning så att par av samma kön kan ingå äktenskap. Äktenskapsbalken och andra författningar som angår makar gjordes könsneutrala.

Enskild präst har vigselrätt men inte vigselskyldighet
En vigselförrättare inom ett trossamfund har vigselrätt men är inte (författningsreglerad) skyldig att viga vare sig kvinna och man eller par av samma kön. Detta är reglerat i Äktenskapsbalken (4 kap, 3§ sista stycket). En präst kan avstå från att förrätta vigsel eller andra kyrkliga handlingar av olika skäl, t ex samvetsbetänkligheter. Borgerliga vigselförrättare är, till skillnad från vigselförrättare inom trossamfunden, skyldiga att förrätta vigsel. Läs mer här.

Svenska kyrkan har vigselskyldighet
Den som tillhör Svenska kyrkan har rätt till vigsel i Svenska kyrkans ordning. Kyrkoherden har skyldighet att se till att en präst utför vigseln, men kan inte beordra en präst som inte vill viga – oavsett anledning.

”Väjningsrätt” – en praxis
Den s k ”väjningsrätten” uppstod på 1970-talet när frågan om vigselplikt prövades av domstol för att en präst hade vägrat att viga frånskilda. Domstolen fann att vigselplikt förelåg och prästen dömdes att betala böter. I syfte att undvika situationer av detta slag, men utan att ändra bestämmelserna i övrigt, infördes en förordningen 1975:1047 om ”vigselförrättare i vissa fall”. Den upphävdes år 2000.
Kyrkomötet 2009 konstaterade att det går att hantera olika synsätt i vigselfrågorna utan vare sig absolut vigselplikt eller reglerade bestämmelser om väjningsrätt. Hela resonemanget finns här (sidan 33, KsSkr 2009:6).

Ur Gudstjänstutskottets betänkande G 2009:2 ”Vigsel och äktenskap”:
”Det har inte heller tidigare funnits någon absolut vigselplikt för präster i Svenska kyrkan. Erfarenheterna av prästers olika förhållningssätt vad gäller vigsel av frånskilda visar att detta har gått att lösa.”