Aktuellt

Adventsljuset lyser på det vi gömmer undan

2018-12-11

I advent så tänder vi ljus. Det är något vi ser fram emot. Kanske för att vi längtar efter att få se något av livets andra sida – att få känna att livet inte bara är det vardagliga. Utan att det också består av stämning och högtid, stillhet och skönhet.

Men ljusets mening finns inte inne i ljuset utan i det som blir belyst. Den som stirrar in i ljuset upptäcker ingenting. Adventsljusets mening finns ute i den värld som ljuset lyser på.

Det är vad adventsevangeliet vill säga oss; det belyser något viktigt; att Gud inte bor i det högtidliga, den som stirrar dit upp upptäcker ingenting av Gud. Gud har valt att bo i människors mödor och misslyckanden, bland arbetsåsnor och bland folk som är ute på gatorna och bland de som demonstrerar för frihet och rättfärdighet. Det är om denna värld som evangeliet talar. Den värld vi lever i. I denna värld lyser adventsljuset och det låter oss se en ny dimension.

Adventsljuset lyser på styrkan, på det vi hyllar som starkt. Man ska ju vara stark. Man ska orka allt, hinna allt, lyckas med allt, inte gå miste om något, inte göra bort sig. I sociala medier ser vi supermänniskor som tycks klara allt detta. Fast egentligen vet vi att ingen av oss klarar allt.

När Jesus kommer till oss, när han kom ridande på ett åsneföl, så gick det nog inte särskilt snabbt. Det var ingen vit hingst han dundrade in på. Åsnor kan ju vara ganska bångstyriga också. De stannar tjurigt ibland och tålamod krävs för att visa åsnan respekt och vänta in att den tar nästa steg.

Evangeliet talar till oss om det liv som inte rusar fram. Och det liv som inte handlar om styrka. Utan det liv som handlar om ömhet och närhet.

Det är lätt att lägga sin styrka i att hinna allt, orka allt och lyckas med allt. I vårt samhälle hyllas uppgång i försäljarsiffror, en effektivare process. Vansinnet i detta styrketänkande blommar för fullt i vår värld. Och vi vet nu att det drivit oss mot ett ohållbart sätt att leva. På flera sätt. Men världen längtar efter kärlek. Efter upprättelse.

Men det finns en annan styrka som Jesus visar på; att släppa kraven och se på livet för vad det är. Låta ljuset leta sig in i varje vrå. Att inte se på det långsamma, det svåra, det sorgliga i livet som svagt utan att se att det är där styrkan ligger, i det som inte är perfekt. Som Leonard Cohen sjunger: ”There is a crack in everything – that is where the light gets in”. Det vackra, det sköna, det starka finns i det vår värld ser som svagt.

Jesus makt, den makt som hela tiden går längre ner, rätt ner i vägdammet, den ger oss mod att bryta med vansinnet, med perfektionismen. Men vem vågar börja?

Ser vi oss omkring och så ser vi att adventsljuset lyser på många som vågar trotsa den.

En som vågar är 15-åriga Greta Thunberg. Hon är en av mina idoler. För den som inte hört talas om henne så kan jag berätta att hon startat en stor klimatrörelse som nog inte än sett sin begränsning. Det började med att hon ensam skolstrejkade utanför riksdagen i början av hösten. Greta Thunberg i sin värnlöshet berör så många människor.

I fredags hölls manifestationer över hela världen inspirerade av henne. I Australien skolstrejkade 15 000 elever med Greta som förebild. Jag hörde henne tala på klimatkvällen som DN hade häromveckan.

Greta är öppen med att hon bland annat har aspergers. Och hon menar att det är en av hennes tillgångar när det kommer till att förstå klimathotet och till att agera. ”För mig är världen svartvit. Jag kan inte känna till detta och inte göra något” säger hon, ”jag måste säga som det är”.

Adventsljuset lyser på det vi gömmer undan. Något som var kännetecknade för Jesus var att han sa sanningen. Han gick inte med i det sociala spelet. Det är en av anledningarna till att människor lade ut sina mantlar och palmkvistar och ropade Hosianna! De behandlade honom som en kung. Den de väntat på.

En kung som lyfte fram det som behövdes sägas. Som inte duckade för det svåra. De här människorna levde i ett samhälle där den religiösa eliten lurade människor och folket levde i förtryck under en ockupationsmakt.

Vi ser människor idag som lever under liknande förhållanden, vi ser hur skapelsen utnyttjas och skändas. Många gånger handlar det om att vår välfärd har ett pris. Och det betalas av någon annan.

Adventsljuset avslöjar sådant som vi gömmer undan. Och mycket av det som kommer fram är inte mysigt. Kanske är detta känt för de flesta ändå, men som Greta Thunberg sa i sitt tal; ”jag möter hela tiden politiker som vet vad som pågår men som ändå inte gör något”. För henne är det ofattbart och jag delar hennes uppfattning.

Adventsljuset ger oss hopp! När Greta höll sitt tal försökte hon inte linda in det akuta i klimatkrisen utan sa som det var, rakt ut. Det gav mig hopp! Och jag hörde flera som sa efteråt att ”allting hon sa var så bra”. För det finns en längtan efter att allt ska genomlysas.

Varje gång vi är sanna mot oss själva, och mot andra så går vi adventsljusets ärende.

I kyrkan firar vi nyår den vid första advent. Precis som vid nyår kan man fundera över hur året som gått har varit och hur man vill att året framför oss ska bli. Och kyrkan behöver fundera på vilka sätt den kan genomlysa mörkret idag. Hur den kan lyfta det som är gömt och gå i en riktning som visar på att det svaga är det starka och det enkla är det stora.

Jennie Högberg
pastorsadjunkt Tyresö församling