fbpx
Photo by Nick Fewings on Unsplash

Aktuellt

Guide till fastan

Publicerad: 2021-02-17

”Att fasta och förbereda sig kroppsligt är i och för sig en god yttre ordning. Men värdig och väl förberedd är den som litar på orden ’För er utgiven’ och ’utgjutet till syndernas förlåtelse’.”

Martin Luther, Lilla katekesen (om att ta emot nattvard)

Fastan, i kristendomen, pågår i 40 dagar och är en förberedelsetid inför påsk. Fastan är en tid som i kyrkan präglas av allvar, eftertänksamhet och stillhet – en period när vi kan fundera över hur vi lever våra liv och hur världens liv ser ut. Att fasta innebär att jag avstår från något. Avstå för att ge plats åt något annat – andra tankar, andra sätt att se, andra sätt att uppleva vardagen och världen. Att, som Jesus, inte väja från det svåra i mitt liv, i andras liv, i världens liv. Fastetiden kallas för ”Kärlekens väg” – det är en period av andlig förnyelse, när vi har möjlighet att i tanke och handling ställa oss nära det Jesus gjorde under sitt liv.

Martin Luther tyckte att vi, som individer och för oss själva, kan fasta – som andlig övning. Fasta för att ”hålla kroppen i styr”, men att det skulle ske diskret. Dåtidens kyrka påbjöd kollektiva fasteregler och förbud, det såg Martin Luther som ett sätt (för kyrkan) att ställa sig mellan människor och deras relation till Gud och sin tro. Efter reformationen uppmuntrades fasta individuellt (i den lutherska kyrkan) men inget som tvingades fram. Det här har präglat kyrkan i Sverige, som är en luthersk kyrka, och den plats fastan har i vår trosutövning. Det är lätt att tro att katolska eller ortodoxa kyrkan har bevarat gamla traditioner medan ”vår” lutherska kyrka ”slängt” bort sina. Men det är en förenklad och inte sann bild. Det Martin Luther kritiserade och reagerade mot var en kyrka som reglerade och styrde människors liv, det är utifrån det perspektivet vi behöver förstå hans syn fasta.

Idag har fastan fått en renässans, människor vill att den ska ta plats i livet och vardagen. Vi lever i en tid av överflöd, kanske behöver vi fasta, kanske behöver vi avstå, för att kunna rikta våra liv mot det som är verkligt viktigt för oss och för världen. Kanske kan fastan idag öppna våra ögon och hjärtan mot varandra. Kanske kan fastan hjälpa oss att göra världen bättre. I kyrkan är fastan synlig i särskilda gudstjänstordningar, böner och i liturgin. Fastans färg är lila eller blå och syns i kyrkorummets textilier. Färgen står för fasta och bot, det vill säga att ångra sig och erkänna sina fel, få Guds förlåtelse och gottgöra de fel vi gjort.

Du som vill fasta…

Att fasta behöver inte betyda att du avstår från att äta. En kristen fasta kan lika gärna vara att avstå från tv-tittande, godis, alkohol, kött, sociala medier, animaliska produkter, bilkörning, sminka sig eller något annat. En kristen fasta kan också handla om att avstå från något för att spara pengar. Pengarna kan sedan gå till någon som behöver dem bättre än du gör.

Du kanske tänker att fyrtio dagar är en lång tid. Kanske är det en utmaning du behöver eller så är det för långt. Börja med att prova en vecka, sedan kanske du vill fortsätta. Mycket i våra liv är sådant som går att leva utan och som vi mår bra av att slita oss bort ifrån ett litet tag. Du kanske får insikter du inte fått annars, vem vet?

Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.  Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.

(Jesaja 58: 6 – 8)

Fastan inleds alltid på en onsdag, Askonsdagen, men inte på samma datum varje år. Det är när påskdagen infaller som styr när fastan inleds. Och påsken firas den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. I år är Askonsdagen den 17 februari.

Text: Annafia Trollbäck, präst