fbpx

Aktuellt

Också du kan inspirera andra

Publicerad: 2020-03-08

Foto: David Clode/Unsplash

Predikan, 2 sön i fastan: Den kämpande tron

”Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” (Mark 14:3-9)

Vilken text vi får lyssna till denna internationella kvinnodag. Det är bara en slump – texterna har sin ordning, följer kyrkoåret i den första, andra och tredje årgången och det civila kalenderåret har sitt. I år, idag, är det som vi säger en perfect match. Och här i kyrkorummet i Bollmora kyrka hänger också en utställning av massa kvinnor som ikoner. Gjorda av Elin Sandström, Saint of Sisterhood. Förutom att det är porträtt av kvinnor, några fiktiva, några som verkat i historien och några högst levande, är det personer som kämpat för det de trott på, gjort det modiga och förebildliga som inspirerat andra att också våga, berätta, ta plats och allt det där som inte har varit eller är självklart. Förutom det, så säger vi också att formatet ikon bär på perspektivet att porträttet inte bara låter sig betraktas utan att ikonen betraktar betraktaren. Att ställa sig framför en ikon är att låta sig bli sedd och betraktad av en blick som upprättar dig, speglar dig och kanske inspireras av dig. Det händer väl inget särskilt med bilden, det är ingen magi detta tänker jag, men det kan hända något med dig av den tanken – att andra faktiskt kan inspireras av dig. Av det du gjort, gör och vill göra eller ännu hellre: av den du varit, är och kommer att bli.

Idag, på internationella kvinnodagen bjuder vi också in till fest, mitt i fastan – men det sägs också att på söndagarna fastar vi inte – det är alltid uppståndelsens dag, och vi får fira tillsammans. Några kvinnor som funnits med i ett projekt kring Café Himlagott här i Bollmoradalens kyrka bjuder idag på mat från sina hemländer. Och under eftermiddagen ges också en föreställning med livsberättelser och musik av Jessica Falk.

Den här söndagen har temat den kämpande tron. Och vi får möta en (namnlös) kvinna som tömmer en flaska dyrbar balsam över Jesus. Det utspelar sig just innan påskhögtidens början. Jesus är hemma hos en man som vi, av hans namn att döma – Simon den spetälske – lever utanför den sociala gemenskapen.  Och bara genom det att Jesus går hem till honom upprättar han honom. Genom att besöka Simons hem visar Jesus att han är en person med ett mänskligt hjärta och värde. Så kommer den här kvinnan som vi inte får veta något namn på, och stämningen liksom förändras. Någon med noll koll på koderna i det sociala samspelet. En människa som genom det hon gör stretchar på gränsen för vad som är rimligt att göra och inte.  Var går gränsen mellan hängivenhet och galenskap? Innan något har hunnit så mycket som reflektera över vad hon ens gör där har hon hunnit tömma en dyrbar flaska balsam över Jesu huvud.  ”Vad gör hon? Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga???” Gormar de andra runt henne.

Just innan påskens drama drar igång smörjer hon Jesus med väldoftande olja. Som om hon vet vad som väntar. Kan hon känna till hans död? Så att hon därför ger honom den sista smörjelsen? Känner hon till att han ska uppstå från graven och bli den Kristus, (Kristus betyder den smorde, och man smorde kungar till olja) som han ska bli? Eller har hon bara förstått det som (de namngivna) lärjungarna inte förstår, hur Jesus än tjatar på dem, genom de gärningar och genom de ord som han utfört och uttalat? Bara kvinnan själv vet, men också Jesus vet. Den här kvinnan belyser genom sin handling Jesu verk, både det som varit och det som ska komma.

Nog händer det oftare att vi sitter med lärjungarna och muttrar över detaljer och bagateller ”det där var väl onödigt” och ”vilket slöseri va?” än att vi tömmer allt vi har i full överlåtelse till Gud. Kvinnan gör det! Hon vågar det! Eller så kan hon bara inte annat. Jesu ord, både till de som fanns i rummet när oljan, väldoftande och fet, rinner nr över pannan på Jesus, och till oss är att vi ska komma ihåg denna kvinna för vad hon gjort. ”Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” (Mark:14:9)

Idag på Internationella kvinnodagen, den andra söndagen i fastan utmanas vi att kämpa för jämlikhet. Vi utmanas att vara förebilder för varandra, vare sig vi är män eller kvinnor och inspirera varandra till att vara modiga. ACT:s stora fasteinsamling har rubriken ”På modets sida” och till den kan vi bidra på många sätt, ekonomiskt men också genom handlingar.

Världen är full av modiga, strävande och kompetenta kvinnor. Några som kämpar i offentligheten och några i skymundan, några genom historien och några i nutiden. Alla lika kämpande. Som bilderna på ikonerna här i kyrkan. Nu får vi föreställa dig bilden av den kvinna vi fått möte i evangeliet, på en tavla/ikon. Så sätter vi upp den tavlan här någonstans bland de övriga ikonerna på kvinnor som gjort sitt för att mänskligheten ska bli något mer jämlik, rättvis och hoppfull. Och så låter du dig en stund betrakta kvinnan innan du låter dig betraktas av henne. Vad ser hon hos dig, vad inspireras hon av i dig, vad i ditt liv stryker hon balsam över? Idag får hon, genom det hon gjorde, vara bryggan till den Gud som genom Jesus Kristus gör kärleken synlig i världen.

Den Jesus som alltid låter sin kärlek gå ett steg längre än vi kan tänka eller förstå. Den Jesus som försvarar kvinnans handling och slöseri. Den Jesus som säger: Jag är med er alla dagar till tidens slut, som säger För dig utgiven. För dig utgjutet.

Gud, vi tackar dig denna dag för kvinnors liv kvinnors liv och arbete, kamp och glädje, kunskap och stolthet.

Tack för att du skapat oss till din avbild till att vara dig lika, du som är manlig och kvinnligt – och ingetdera.

Tack för alla starka och kloka, kämpande och medkännande kvinnor, tack för alla kvinnor som bär tron i sina hjärtan och förmedlar den till nya generationer.

Amen

Helena Forsberg, kyrkoherde