Aktuellt

Predikan på fjärde advent

2019-12-23

Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” (Lukasevangeliet:38-45)

Då har vi kommit till den 4 advent. Det fjärde ljuset tänder vi för Maria. Hon som skulle föda Guds barn. Maria, en ung judisk kvinna.

Ibland avbildas hon som en blond ung kvinna, klädd i ljusblått, men vem var hon, egentligen? I Bibeln får vi syn på henne då och då, i kyrkoåret likaså, en känsla av ”här är hon ju!”, och sedan hamnar hon i bakgrunden igen. Visst, i förhållande till att Gud blir människa på jorden, och det stora undret, är kanske inte hennes person det viktigaste. Men utan henne hade det aldrig hänt. Därför är hon viktig! Utan Maria ingen födsel av Gud som människa. Utan henne inga krubbor med söta små får och visa män med avskavda guldmantlar. Utan Maria inget Ave Maria. Utan henne inget Magnifikat. Utan Maria inget mysterium, vågar jag säga.

Kanske hade Gud hittat en annan kvinna till att föda Jesus. Kanske hade det skett på något annat sätt. Men nu blev det Maria.

När vi möter Maria i dagens text så har det gått några dagar sedan hon mötte ängeln som berättade för henne att hon ska föda Guds som. Vi kan fantisera eller försöka sätta oss in i att det budskapet nu sjunkit in. Hon har fattat att hon är gravid, märker att något är annorlunda i hennes kropp, och att hon ”begrundat det” – inte passivt tagit emot utan aktivt sagt ja, jag vill, jag är utvald, jag kommer att klara detta och nu vill jag berätta för hela världen! Har ni känt den känslan?! Och samtidigt, skammen i att fortfarande vara ogift, vad ska folk säga, hur många kommer att dela mysteriet om ängelns budskap och Guds son med henne? Det är som gjort för att plockas sönder i småbitar. Och Josef, ja vad ska Josef säga?

Men till Elisabeth kan hon gå. En äldre mer erfaren kvinna och släkting. Hon som så länge väntat på ett barn, och nu, som av ett mysterium, är hon gravid. När Elisabeth ser Maria komma rusande mot henne – vet hon redan. Hon kan se det, det är något med blicken och ivern. Och då, just då sparkar livet till i Elisabeth för första gången, med sin pytte, pytte lilla fot gör sig livet påmint under huden. Så litet och ändå så fullt av kraft! Så fullt av hopp! Ett mysterium var gång det händer. Och Elisabeth ropar: ”Välsignad är du, mer än andra kvinnor, Maria, och välsignat det barn du bär. Och så: Hur kan det komma sig att min Herres mor kommer till mig?” och där blir något bekräftat, både Marias kallelse och mod att följa den, ”Salig den som tror” och Elisabeths tro och profetiska roll/det hon hade anat och tänkt var sant! ”ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” Ett välsignat, vackert och viktigt möte som inte nog kan lyftas fram denna fjärde advent då varken Elisabeth eller Maria fått någon egen profetbok uppkallad efter sig bland alla män, ändå hörs de! Genom historien når deras möte oss som en påminnelse om att det finns kraft, mod och hopp att minnas och ta vara på. Som en liten spark inifrån, liten, men full av kraft!

Har du varit med om ett sådant möte? Ett sådant kanske där du redan vet vad som ska sägas innan det är uttalat? Har du varit med om att någon sökt upp dig för att berätta något i förtroende? Har du fått dela budskap med andra i glädje eller sorg, förvirring eller rådlöshet? Eller har du i förvirring och ångest burit på information som du inte vet vad du ska göra av? Vem, tänker du, ska du kunna dela detta med? Vem tål att höra? Vem kan bära denna hemlighet med mig? Har någon som du gärna går till med dina tankar? En  syster eller bror, farfar eller moster? Eller är du en sådan som får förtroenden? Då vet du också något om hur det är att vara Maria. Då vet du hur det är att vara Elisabeth.  Då vet också du hur det är att dela börda eller glädje med andra. Också det är ett viktigt budskap denna fjärde advent. Viktiga möten och förtroenden att dela livets mysterier.

Så ska fjärde advent bli jul- och julens allra viktigaste budskap och det mest fantastiska med den är att Gud kommer till oss, Gud väljer att bli människa – genom en ung kvinna och genom att bli ett litet barn. Ett barn som behöver vår kärlek, vår omsorg och närvaro annars dör det. Som en låga som behöver hållas skyddad från vinden för att inte slockna. Som vi kan se fladdra försiktigt i mörkret som ett tecken på att det inte är kört, eller kännas som en liten, liten spark inifrån, som ett tecken på att det finns hopp om liv! Och samtidigt Gud som en öm, stark och rådig mor. Som Maria. Och Elisabeth. De är bilder av Gud som får bära denna fjärde advent.

Gud, med Elisabet och Maria ber vi: uppfyll oss med din närvaro och gör oss stilla så att vi kan höra ditt tilltal. Så som det kommer till oss. Ge oss något av det mod Maria har och så att också vi kan säga Ja till det som du anförtror oss i våra liv. Amen.

Helena Forsberg, kyrkoherde