Vi finns när du behöver oss

w4_ruta12 w4_ruta13

Många tänker på kyrkan främst som en plats för traditioner. Det gjorde även Agneta Östlund förut. Men när hon gick igenom en svår tid kom hon i kontakt med Tyresö församling och insåg att kyrkan erbjuder mycket mer än vad hon trott. 

En skilsmässa är aldrig enkel oavsett om man blir lämnad eller väljer att gå. Det är en sorg som tar sig olika uttryck och för Agneta Östlund var grubblerierna många. Hon kände sig nedstämd och var i behov av att tala med någon.
Agneta kom först i kontakt med Svenska kyrkan genom att en vän tipsade henne om att gå och tala med en diakon, för att prata av sig hos någon som hade tid att lyssna. Hon ringde Svenska kyrkan och stämde träff med Charlotta Lindholm, diakon i Tyresö församling.
– Jag kom dit och vi satt och pratade och jag kände stort förtroende för Charlotta. Vi hade träffats några gånger när hon berättade för mig om en heldag som församlingen erbjuder som kallas ”Kropp och själ”. Jag visste inte riktigt vad det innebar, men bestämde mig för att prova.
Tyresö församling anordnar en ”Kropp och själ”-dag på hösten och en på våren. Dagarna börjar vid tio och slutar vid fem-tiden. Det är alltså en heldag.
– De flesta kommer ensamma till dagen men några kommer med en vän eller i par. Alla sätter sig för att äta frukost, vi pratar och det är en glad stämning.
Efter en halvtimmes frukost samlar Charlotta deltagarna. Hon berättar om dagen, hålltider för måltider och aktiviteter. Därefter får deltagarna inte prata mer.
– Charlotta inleder med en peppande berättelse som får oss att tänka på att vara rädda om oss själva. Sedan är det olika avslappningspass, meditationspass och massage, om man vill köpa det för 100 kronor. Allt annat ingår. De som vill får även samtalstid med en diakon eller präst. I övrigt är man tyst.
Vid fyratiden är det återigen samling och då kommer också en präst och håller andakt i 10-15 minuter.
– Andakten är det enda kyrkliga, förutom platsen. Man måste inte vara med på andakten, en del väljer att komma in i kyrkorummet när den är avslutad. Det finns inga krav att göra på ett visst sätt, alla gör det de har lust med.
Första gången Agneta gick på kursen kände hon att det var svårt att vara tyst en hel dag och ha tid att tänka.
– Första gången jag kom dit var det fruktansvärt jobbigt. Jag var i sorg över skilsmässan, men ville absolut inte gråta inför de andra deltagarna. Jag höll ihop mig tills klockan var fem sedan gick jag in i kyrkorummet och allt släppte. Jag bara grät.
Agneta blir rörd än idag när hon talar om den första gången och hur annorlunda hon ser på kursen nu, i jämförelse med då.
– När jag till slut kom hem på kvällen, efter den första kursen, kände jag inte att det gett mig något särskilt. Jag var nog mest stolt över att jag gett mig själv en chans att reflektera och att bara vara. Nu kan jag se de här tillfällena nästan som vilodagar. Man slappnar av, får god mat och man känner sig ompysslad.
Agneta hoppas att fler tar chansen att ta tillvara på det utbud av kurser som kyrkan erbjuder.
– Kyrkan erbjuder så mycket och i princip är allt kostnadsfritt. Jag tror alla människor skulle behöva det här. Vi brukar vara 20-25 personer de här dagarna. Jag undrar varför det inte kommer fler? Jag tror att många är rädda för att de tror att man måste vara troende. Jag är inte kyrklig, men jag är lika välkommen för det.
För Agneta har kontakten med Svenska kyrkan varit avgörande på många sätt.
– Utan kyrkans hjälp vet jag inte hur jag hade mått. Jag hade inte haft möjligheten att betala för det stöd som kyrkan gett mig. Jag vet inte vad jag hade haft för alternativ. Jag träffar fortfarande Charlotta. Nu är fokus i samtalen inte skilsmässan utan livspusslet och livet i stort.
Idag mår Agneta bra i sitt nya liv. Men ”Kropp och själ”-dagarna är minst lika viktiga idag som då.
– Heldagarna för kropp och själ ser jag som en fantastik möjlighet att lämna vardagen och vara med sig själv. Man släpper sina vardagssysslor för en dag. Jag vill uppmana alla att ta chansen att prova för det är en jättemöjlighet. Oavsett tro, ålder eller kön. Ta en dag bara för dig!

Text: Marika Hammarskiöld
Foto: Robert Flinkenbro